onefanfiction.blogg.se

Jag vaknar med ett litet ryck och tittar direkt på klockan på nattduksbordet. Jag ger ifrån mig en suck när jag ser att de röda siffrorna visar 04:16. Trött ligger jag stilla i Niall's famn och försöker somna om, men efter ungefär tjugo minuter inser jag att jag inte kan sova, så jag kliver sakta och försiktigt upp utan att väcka Niall. Jag drar på mig mina shorts som ligger slängda på golvet, sedan öppnar jag ljudlöst dörren och går ut i den svagt upplysta korridoren. Bara någon lampa här och där är tänd. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vart jag ska gå, så jag styr stegen mot badrummet. Niall's rum ligger längst bort i en korridor på samma våning som mitt. Jag tassar över golvet, så tyst jag kan, för att slippa väcka någon. Det hörs en duns någonstans och jag stannar upp och lyssnar spänt. Den följs av ett konstigt ljud, som ett hasande mot golvet. Jag lyssnar mot dörren närmast mig, men ljudet verkar inte komma därifrån, så jag går över till andra sidan men inget ljud kommer därifrån heller. När jag närmar mig tredje dörren hörs det mer, och även små stönanden hörs på andra sidan väggen. Med ena axeln pressad mot dörren trycker jag ned handtaget och öppnar en springa, nog stor för att kika in igenom. Tacksamt upptäcker jag att dörren inte gnisslar. Det är nästan helt svart i rummet. Ingen lampa är tänd, men på ett litet bord står en likadan väckarklocka som Niall har i sitt rum. Rullgardinen är uppdragen, så den klara natten och den stora månen lyser också upp lite i rummet. Även om ljuset kan tyckas vara obetydligt, så hjälper det mig att se vad som får mitt blod att frysa till is. Två stora män befinner sig i det lilla rummet. Den ena håller något blankt i handen, antagligen en kniv. De båda männen böjer sig ner och lyfter upp något stort och tungt. Jag behöver inte ens stå kvar och titta för att förstå vad det är. Lite för snabbt och hårt stänger jag dörren igen och springer bort till Niall's rum. Jag vet inte om männen i rummet hört mig, och jag vet inte om det är bättre att de gjort det så de inte smiter undan eller om de bör komma undan så ingen annan kommer till skada. Jag sliter upp dörren, tänder lampan och väcker Niall.

''What the hell is happening?'' undrar han och kisar mot mig.

''We have to get out of here! We just have to get out!'' mal jag oroligt på, samtidigt som jag sliter och drar i den trötta pojken.

''Hurry up Niall! They've killed someone!''

Niall nästan flyger upp ur sängen och är redan framme vid dörren när han utbrister:

''Who? Are you serious!? Where!?''

Jag tränger mig förbi honom i dörren och springer före till rummet där jag just upptäckt de två männen med den döda kroppen. Jag öppnar dörren tyst igen och kikar in. De är kvar. Plötsligt börjar det tjuta i hela byggnaden. Jag ser mig om och finner Niall bredvid brandlarmet. När jag kollar in i rummet igen märker jag att männen är på väg ut genom fönstret. De fick bråttom när de hörde att larmet började gå. Niall är framme vid mig och sliter upp dörren så jag nästan ramlar omkull.

''No Niall! He have got a knife!'' ropar jag för att stoppa Niall. Lite för sent börjar han backa mot mig där jag står med paniken rusande i kroppen. Mannen med kniven svingar med armen mot Niall, och jag skriker och håller upp mina händer framför ögonen. Ett ljud hörs ifrån Niall och jag känner att han backar in i mig. Jag tappar balansen för en stund och vinglar bak, men återfår den snabbt. Jag kastar mina armar om Niall och drar honom därifrån. Till min lättnad kämpar han inte emot utan går med mig. Inte förrän nu märker jag att en hel massa elever och lärare har samlats i den breda korridoren och jag hör sirener från en brandbil och antagligen en ambulans också. Polisen är redan här, någon hade tydligen ringt och larmat där också. Två bilar står utanför skolan. Männen har redan tagit sig ut genom fönstret, eftersom ingen mer gick in i rummet, och de såg antagligen ingen anledning att gå ut för att försöka knivhugga alla som står här ute. Jag vänder mig mot Niall och granskar honom. Det blöder från ett djupt, ungefär 1 decimeter långt skärsår i hans arm. Det gör ont i mig att se att han skadats. Jag kramar om honom. Lärarna säger att vi inte får lämna korridoren, någon av oss, men jag står inte ut med att vara där. Jag säger att jag och Niall måste bort för att linda om hans sår, så de låter oss motvilligt gå. Snabbt drar jag med mig Niall genom folkmassan och in på ett badrum längre bort i korridoren. Jag finner en förbandslåda i ett skåp på väggen, och tvättar och sköter om det djupa såret. Han tackar mig och vi sjunker ner på golvet och blir sittande mitt emot varandra. Jag ser oroligt på honom. Mina ögonbryn drar ihop sig och en tydlig rynka dyker upp i min panna.

''What were you thinking Niall? He could have killed you!''

''I'm sorry'' mumlar han, ''I just wanted to stop them..''

Jag böjer mig fram och kramar honom. Han håller om mig, och jag kan inte hjälpa det, utan börjar gråta hejdlöst. Niall tar ett hårdare tag om mig, även om han har ont i sin arm. Drar mig närmre honom, viskar till mig att det är okej, att det bara är chocken som kommer över mig. Efter ett bra tag slutar tårarna rinna, och jag ser upp på Niall där jag ligger i hans famn.

''I'm so sorry. I feel so stupid'' hulkar jag.

''You're not stupid. You can't help what you saw, you just act like anyone else should do too''

Jag sätter mig upp och ser in i hans irländska, gröna ögon. Han ser ut som att han vill kyssa mig, och jag vill kyssa honom med. Men innan någon av oss gör något öppnas dörren bredvid oss och Mr. Misotti visar sig.

''You guys really have to come now. Especially you, Louise.'' säger han.

Jag ställer mig stelt upp. Mina ben känns svåra att gå på och ögonen känns torra och svider. Jag tar min tröja och sätter den på mig igen, även om det finns en stor blodfläck på den. Jag vill inte gå runt i underkläder. Niall häver sig också upp från golvet, och tar min hand innan vi går ut i korridoren igen. Där står två poliser som säger att de vill prata med mig eftersom jag är ett vittne, och har sett männen åtminstone lite grann. De hade alltså inte fått fast dem.

''I'm not the only one'' säger jag hest, och harklar mig innan jag fortsätter: ''Niall saw them too. He was closer than me. One of them cut him with the knife''

Den ena polisen, en lång och smal blond man, nickar åt oss att följa efter dem. Vi följer efter honom och en kvinnlig brunett till ett kopieringsrum. De ber Niall stanna utanför när de tar med mig in i rummet för att förhöra mig. Vi slår oss ned vid ett bord som finns där inne och de börjar fråga mig saker om männens utseende, längd och liknande. Om jag hörde deras röster eller om jag såg något speciellt med dem. Jag svarar så gott jag kan, och går sedan ut i korridoren för att Niall ska få gå in och förhöras. Efter en halvtimma kommer han ut igen tillsammans med poliserna. De tackar oss för att vi svarat på frågorna, och sedan går de iväg för att prata med några andra för att höra ifall de sett eller hört något av värde. Jag står och ser ned i marken. Niall lägger sina armar om mig, men jag skjuter ifrån honom och ser in i hans ögon igen. De syns inte lika bra här ute i den mörka korridoren som under lysrören i badrummet, men de är fortfarande slående vackra. Han böjer sig försiktigt fram och kysser mig. I den stunden känns allt perfekt. Jag glömmer för några sekunder bort vad som just hänt, men när Niall tar bort sin mun ifrån min dras jag tillbaka till verkligheten igen. Vi går bort till högen av elever som står i korridoren. De flesta gråter på grund av förlusten av en god vän. Jag har ingen aning om ännu vem det var som bodde i rummet.

''Can we go back to sleep now?'' frågar jag en lärare. Jag kommer inte orka bry mig om något förrän jag fått sova några timmar.

''It's dangerous. They can come back'' berättar läraren, men stoppas av en polis som berättar att de ska tillkalla förstärkning och hålla skolan under bevakning så alla får sova klart. De ska försöka ta sig någonstans med de bevis de har än så länge, och skicka några specialister från ett laboratorium för att leta efter fingeravtryck och liknande i rummet och på fönstret. Polisen uppmanar oss sedan att gå och lägga oss, och det gör vi. Jag ser Julia. Louis och Liam står också där, inte långt ifrån henne. Alla tre kramar mig och Niall, och två killar som jag antar är Zayn och Harry kommer också fram och kramar oss. Jag får se till att hälsa på dem mer någon dag. Vi säger godnatt och fortsätter sedan in på rummet. Vi lägger oss och håller om varandra. Jag trodde att jag skulle få svårt att sova, men jag somnar nästan direkt.

---